memoriaa.blogg.se

Se upp för avståndet mellan vagn och plattform när du
stiger av.
Jag klev av.
Anpassade mig efter avståndet mellan vagn och plattform.
Borrade ner mig mer och mer i princesstårta-halsduken för att
förtränga huvudverken som forsade över mig. Höjer volymen på
ipoden för att slippa vara en del rusningen som pågick.
There's an eclipse in your eye, where I used to shine.

Med blicken mot golvet traskar jag vidare mot trapporna.
Jag studerar omgivningens skor när jag ser en bekant siluett.
Kan inte,kan inte, kan inte komma på vem den tillhör. Sen
ser jag ränderna bland folkmassan. Blekta och precis så som
de ska vara. Ränderna på t-shirten brevid siluetten tillhör honom.
Utan vetskapen om att trärt slutat andas stannar jag till.
Han står framför mig omedveten om att jag står bakom och
fast jag stör mig på så sjukt många små saker med honom och
jag inte riktigt kan ge någon bra förklaring till hur de började så
så stannar de bara till när jag ser honom.
Knuffas runt bland irriterade passagerare som försöker ta sig
fram. Vad gör han här? Vad skulle han säga? Har han glömt?
Kanske fortfarande kommer försvinna i din blick och drömma
om den framid som vi aldrig  fick. Han får inte se mig!!

Backar,backar,backar och backar tills ja trycker mot en
pelare. Slår en väns nummer och försöker få fram ord.
Några minuter senare kikar jag fram och ränderna är
försvunna från perrongen.
Some words are best unspoken