Just For A While
Gud, hur ska jag klara av att ha ett riktigt jobb när jag gått ut gymnasiet....
Hur? Vill inte tänka på det just nu. Just nu tar jag bara en dag i taget. Jobbar
jobbar och jobbar fram tills onsdag.
Iallafall jag går runt och tänker massor på allt möjligt samtidigt som jag jobbar.
Bland annat som kom jag på att jag ska göra ett enormt album som ska sträcka
sig över 3 år. Tänk om datorn dör eller något, alla bilder bara försvinner.
Så jag ska bevara och minnas som de säger. Jag ska klistra in massa andra grejer
där också. Typ min första tävlings biljett i cheerleading dm. Och så kommer jag
att skriva lite granna också. Så jag ber er som känner mig/ kännt mig att skriva
ett minne med mig. Det skulle göra min dag!
Gonatt fina läsare!
Försök ta det lugnt, det är ju några år kvar tills vi går ut. Även om det kanske är jobbigt med tider och allt det där nu :/..
Ett minne bara? Jag skulle kunna skriva många fler men..
Jag kommer ihåg när jag sa förlåt till dig för att jag inte hade sagt vad jag hette eller hälsat på dig, då du precis hade börjat i våran klass. Du sa: "Nej men det gjorde ju inte jag heller" (haha, att jag fortfarande kommer ihåg det)
Eller på musiken när du och jag skulle komma på vilken låt vi skulle spela, och du brände Yeah Yeah Yeahs skiva "It's Blitz" åt mig (åå jag gillade den skivan<3).
Okej de här är ju inte inom tre år, de här är massa år sen men skriver några små som ja kom på:
Alla gånger på tisdagar då vi gick hem till dig efter skolan, åt macka drack oboy och sen skyndade oss ner till dansen (som vi förövrigt var typ sämst på, hahaha). Och alla dom där godis kulorna vi köpte innan och efter, och lakrits klubborna hahahaha...
Eller när vi sjöng Ted Gärdestad på skolgården från mitt såntdär cd-häfte. Eller när vi bakade äckliga sand kakor bakom matsalen. Och när vi lekte att vi skulle gömma oss för någon häxa bakom röda huset på ekedal, och vi va ute jätte sent och våra pappor blev jätte arga när dom skulle hämta oss. Hahaha åå barndom.. vill va liten igen..
Jag ville inte skriva något minne eftersom jag helt enkelt inte tyckte att något dög. ett minne tillsammans med dig som stod skrivet i boken skulle varit världens bästa i så fall. Men nu har jag inget. Men jag kan säga något ändå. Ett minne som inte till en gnutta är speciellt men som avgjorde min framtid för två och ett halvt år. Jag hade gått ett helt halvår på Rytmus och inte känt samhörighet med någon. När jag kom till kulturama kändes det ett tag som om de skulle fortsätta. På första dagen, Måndagen, så hade ni precis haft ensemble, jag följde med. Efter den skulle du och Isabell gå och öva på din låt. Jag hade precis tänkt att gå någon annanstans, till något hörn, då ni frågade "Anna, du hänger väl med?". Så vi gick till ett ensemble rum och övade, jag sjöng stämma och issa spelade trummor. Du satt och sjöng och spelade och tro det eller ej men för er gjorde det ingenting om jag sjöng fel stämma. Det var kanske inte så speciellt för er båda men för mig avgjorde det att jag skulle börja på Kulturama.
min kära lilla bajsunge, hur ska ja kunna skriva ett minne ja har med dej när det händer minnesvärda saker VARJE gång vi e med varan? du e den finaste, roligaste, knäppaste, underbaraste, vigaste, snyggaste, konstigaste, pratigaste, ärligaste & allra mest fantastiska vän ja har, vilket gör att ja känner att ja kan va mej själv med dej, vilket också leder till att eftersom att båda vi e rätt konstiga, öppna o kommer me knasiga idéer och ogenomtänkta kommentarer ger oss otroligt många minnen. tänk bara alla nätter vi suttit uppe och skrattat, pratat om allt, tjatat om kärlek, gråtit över krossad vänskap, spelat guitar hero, kollat onetan och jag försökt sova för mina ögonlock kan inte va öppna längre men du håller mej vaken annars hoppar du på mej o slår mej med din kudde.... alla gånger vi ska ses men skjuter upp tiden med tio minuter i unjefär fem timmar för vi e lika sega o sugiga på o passa tider. alla gånger vi skrattat så mycke så vi inte kan andas, får ont i magen o måste kolla bort för om vi kollar på varandra så börjar vi as garva igen. dt e helt enkelt för svårt o skriva ner minnen med dej eftersom att varje sekund med min lilla apa blir ett minne! we're the best so fuck the rest, love ya bitch
