memoriaa.blogg.se

Gud vad jobbigt! Inte visste man att man var så här blödig...
Som jag berättade förut så ska min tränare Inez iväg i
världen och vara borta i säkert flera år. Och idag var sista dagen
vi träffade henne innan hon åkte. Trodde jag skulle klara mig utan
tårar. Men när hon kramade om mig brast allt. Precis som på skol-
avslutningen och Fia kom emot mig och allt bara brast. Och
snurvlade hela vägen hem. Satt där på bussen lyssnade på
bon iver o tänkte på allt som har med cheerleading o göra och
blev bara mer ledsen. Och lite delad....
Men jag önskar henne all lycka vår fina fina Inez. <3