memoriaa.blogg.se

Det här med med självförtroende. Det är något jag
spenderar mycket tid att fundera på. Hur skaffar man det och
hur får man det att stanna. Jag har inget riktigt svar på den frågan
men jag tror iallafall att det är väldigt inviduellt. För min del behöver
jag ständigt vara kreativ och vara bra på något för att ha bra själv
förtroende. Jag tål inte att bara vara en i mängden, ja står inte ut.
Som stig säger: Du måste vara bäst annars är du sämst.
Inget bra mål eller citat egentligen. Andra söker uppmärksamhet
i mänger för att få bekräftelse. Men jag skulle nog säga att de handlar
om att unvika hamna i vissa situationer, att inte sätta sig i roll
och sedan växa in i den. Precis som jag har gjort så många gånger.
Om och om. Men när jag tänker på det så är det rätt sjukt. Hur
otroligt mycket saker har förändrats. Jag. Vänner. Allt.
Det finns inte en chans i världen att jag för ett år sedan skulle
kunna tänka mig sitta framför min klass och spela upp en ny låt jag
kommit på. Detta kom att bli min vardag. Och under nian början
av ettan var självförtroendet nog som lägst. Jag skämdes för mina
ryggproblem(scolios, nu över) och jag tyckte inte jag var speciellt bra
på något alls. Medelmåtta helt enkelt. Och det blev inte bättre när jag
sökte till nästan alla musiklinjer och inte kom in på någon.
Frågasatte mig själv om det värkligen var värt att hålla på med musik när
man inte är bra på det. Men jag fortsatte trots allt och idag går
jag i musik klass och tycker ibland att de fortfarande är rätt sjukt
med tanke på hur många gånger jag försökt.
Det viktigaste är nog att man har vänner som jag känner sig trygg med
och känner att man kan skämma ut sig så mycket som helst för, som
bara finns där. Hela tiden, 24/7. OCH! Att man inte försöker för mycket
för att vara någon speciell identitet och håller hoppet uppe.

Kramar från mig