memoriaa.blogg.se

Jag hörde nyss ett skit jobbigt reportage om en tjej som hade en bror som knarkade och hela tiden försökte rädda honom tills den dagen då det var försent. Och det är nu jag skriver ett inlägg om att knark är dålig som ingen tar till sig. Jag har inga större kunskaper av hur knark påverkar kroppen eller någon statistik över hur många som dör varje år pågrund av knark av olika slag och dess effekter. Det ända jag vet är att folk fortsätter falla till döds som dominobrickor på grund av det och att inget blir bättre. Anledningen till att man börjar kan vara många,flykt från verkligheten, grupptryck, eller bara nyfiken? Är det så otroligt som alla säger? Jag säger inte att det inte är askul eller skit coolt, för jag vet inte men jag tror inte att det är värt det. Jag tror inte att det är värt att ta risken. Kanske tänker man "men vadå den här skiten till liv är ändå ingenting" men det är vad man känner i den stunden. Jag är nästan säker på alla har kännt att livet inte räcker till eller att det bara vore skönt att försvinna utan att nån märker något. Men ingen kan säga hur framtiden ser ut. Ingen kan garantera att saker blir bättre men inte heller att de inte kommer att förbättras. Jag trodde aldrig att jag skulle gå singsong linje på kulturama med världen bästa klass eller att jag skulle råka få diagnosen skolios som jag skulle må skit över i år. Man vet ingenting. Själv har jag aldrig kännt av något starkt grupptryck. Visst jag har tvingat mamma att köpa ett par speciella jeans för ALLA har dom såklart ja var tvungen o ha dom också tänkte jag. Men jag har aldrig kännt en klump i magen om folk t.ex frågat om jag vill ha en cigg eller kännt att det är en ansträngning att säga nej. För jag vet att det inte är värt det. Jag kan förstå om folk känner att de är skit jobbigt när folk förväntar sig att man ska bete sig eller handla på ett visst sätt. Men tro mig folk bryr sig inte så mycket som man tror att de gör. Ingen orkar lägga ner någon större energi på att fundera över varför man inte knarkar eller röker eller vad fallet än gäller. Och när det gäller att fly från verkligheten så känns det som att man måste sakna något i sitt liv. Allt kanske känns så mycket bättre för stunden men de är nog smartare att ska ett mer långvarigt botemedel. Nu skulle min svenska lärare rätta mig och säga att man inte bör använda "kanske" i en argumenterande text men jag kan inte garantera något eftersom jag själv valt att avstå från knark. Det är bara mina åsikter och tankar samlande i en text. Oftast vill jag bara slå folk i huvvet för att de ska fatta men den metoden är troligen inte så effektiv. Och ibland tänker jag bara " idiot, du får skylla dig själv" men nu råkar de vara så att de påverkar oftast inte bara personen i syfte utan många andra i omgivningen så... Hah det här var allt för mig för nu.